Museets historia

Efter försäljningen genomgick företaget en omfattande rekonstruktion, där fastigheter och mark såldes till Ale kommun och Alebyggen. Carlmarks villa omvandlades till kommundelskontor, och personalbostäder blev hyreslägenheter. Trots dessa förändringar fortsatte firmanamnet P.A. Carlmarks att representera verksamheten. År 2003 gick företaget i konkurs, men varumärket Carlmarks lever vidare idag med fokus på rep och tillbehör för den nordiska fiskeindustrin, sjöfarten och järn- och bygghandeln. Produktionen sker nu hos LIROS i Tyskland, medan lager, logistik, försäljning och marknadsföring hanteras från Billdal, strax söder om Göteborg.

Under andra världskriget experimenterade företaget med syntetiska material, och på 1960-talet introducerades syntetiska råmaterial i produktionen. P.A. Carlmarks var tidigt ute med denna teknik och etablerade sig även på exportmarknaden. Per A. Carlmark ledde företaget från 1963 och ökade exporten avsevärt. Men på 1970-talet mötte företaget hård konkurrens, vilket ledde till att det såldes till Polluxbolagen i Malmö 1983.

Vid sekelskiftet 1900 tog Hugo Carlmark över företaget och, efter erfarenheter från USA, omvandlade verksamheten till industriell skala. Mellan 1916 och 1918 flyttades företaget från Åmål till Älvängen för att möjliggöra expansion. Den nya anläggningen, som idag inrymmer Repslagarmuseet, blev snabbt en central del av Älvängens samhälle. År 1938 drabbades fabriken av en stor brand, men byggdes snabbt upp igen under ledning av Hugos söner, Per och Nils Carlmark.

År 1811 inledde mäster Lars Carlmark sin verksamhet som repslagare i Åmål, Dalsland, där han tillverkade tömmar, tjuderlinor och annat tågvirke för lokala marknader och Vänersjöfarten. Hans son, Per Adolf Carlmark, övertog verksamheten 1842 och erhöll gesällbrev 1846. År 1848 grundade han officiellt firman P.A. Carlmarks Repslageri, som vid denna tid sysselsatte flera gesäller och lärlingar och specialiserade sig på rigg- och förtöjningslinor för vänerskutor.